Förälder till barn med särskilda behov
Har 2 barn var av ett fick diagnosen ADHD när han gick 5 :an och på vårterminen i 9:an Autsim med lättare utvecklings störning . Med åren så ser jag på ett annat sätt när jag hör andra pratar om hur de har det och hur folk utifrån som inte lever med dom och ser livet på ett annat sätt. det gör ont i hjärtat , har skrivit om det tidigare tror jag . men det gör så ont i hjärtat och känner igen mig av den skam känsla jag har haft i så många år av att inte vara en bra förälder som kan fostra sitt barn att bete sig som alla andra och sunt förnuft hövlighet och allt .
Man går i skolan man sköter läxorna man kommer i tid man glömmer inte man vägrar inte man SKA vara som alla andra NORMALA ungar och vuxna .
Men så många gånger som jag har varit FÖRBANNAD på ungen som vägrar göra som man säger klä på sig tvätta sig göra sina läxor gå ut till taxin för nu måste du vara klar för nu kommer taxin nu måste mamma köra dig till skolan FÖR DU SKA TILL SKOLAN som alla andra .
Lediga helger , lugnet inga måsten ingen stress . Får sorg i hjärtat för ungen ringer till sina klass kamrater och INGEN vill vara med han . Jag gråter och tycker så jävla mycket synd om min ungen som ingen vill vara med . Han blir ledsen jag försöker hitta på något så han blir glad igen .
Jag är så förbannad i flera år på allt som rör allt detta . Blir så ledsen när jag hör i dag när folk utomstående kommenterar om familjer som fan inte kan fostra sina barn komma i tid till skolan gå på skolan som alla andra barn utan att ha problem och inte tappa fokus som kan behärska sig och göra som alla andra .
Jag blir så ledsen i hjärtat att förståelsen är inte där , för erfarenheten är den största gåvan när det gäller detta.
Jag hade inte ork alla gånger när det bara stretade mot hela jävla tiden . Möten på möten om min unge för att ungen ställde till det på skolan . Jag sa ju jag ville ha hjälp men vart fanns hjälpen och lärare som inte tog problemet på allvar . det kanske behövdes utredning för varfrö ungen gör som den gör .
Det tog tid innan utredning kom igång .
Hur mitt hjärta brast och av oro att aldrig med få se ungen min när ungens andre förälder med sitt nya liv tog ungen från skolan utan att tala om för lärare eller unge vart dom skulle . Lärare ringer upp mig och frågar om jag visste något . När jag blir hysteriskt orolig och ringer sociala ber om hjälp och gråter hysteriskt och blir tillsagt att lugna ner sig och tror inte att den andre föräldern kommer att göra något sådant .
Får tillslut tag på den andre föräldern och frågar vart dom är på väg som säger att det skall jag inte få veta . Jag talar om att jag vill prata med min unge men säger -nej det får du inte. Men tillslut så får jag tala med min unge och säger till om att ungen min skall inte följa med om den inte vill . Och frågar om den vet vart dom är på väg . Ungen vet inte vart dom är på väg .
Detta med att få uppleva en sådan sak tar på krafter och tillit till den andre föräldern ..
Nu har jag inte träffat min unge på över 3 år för det blev tingsrätts fall och när det var klart så blev beslutet att jag skall få träffa min unge varannan helg och ungen bo hos sin andre föräldern på heltid . Det slutade med att den andre föräldern vägrade lämna ungen till mig och jag påminde om tingsrätts beslutet . Den andre föräldern sa bara . Det gäller inte längre .
Att driva detta vidare har jag ingen ekonomi till så ja här står jag nu min unge som fyller 20 år den 17/ 1 2018 är myndig ja min inte så länge han bor under den andres föräldern tak . Där finns bara de vuxnas lagar och paragrafer som råder .
Jag har alltid älskat mina 2 barn kommer alltid att göra det vad som än händer så kommer jag alltdi att finnas här för dom .
Det smärtar mitt hjärta att inte få träffa min unge som är en vuxen nu som inte heller får träffa sin syskon heller för sin regerande förälder .
JA det smärtar mig så , att inte de får träffa varandra syskon i mellan.
SOM FÖRÄLDER TILL BARN MED SÄRSKILDA BEHOV FÅR VI STÅ UT MED MYCKE SKIT FRÅN DE SOM INTE HAR FÖRSTÅELSE
Som förälder som ser och hör av andra föräldrar med barn med särskilda behov som får kämpa me datt få upp sina barn ur sängen och ut till taxi eller vart dom nu skall men framför allt till skolan är en fajt många gånger .
VA rädda om varandra där ute . det finns bara en av er och det är ni . Kram