Förälder till barn med särskilda behov 

Har 2 barn  var av ett fick diagnosen ADHD när han gick 5 :an och på vårterminen  i 9:an  Autsim med lättare utvecklings störning . Med åren så ser jag på ett annat sätt när jag hör  andra  pratar om hur  de har det och hur folk utifrån som inte lever med dom  och ser livet på ett annat sätt.  det gör ont i hjärtat , har skrivit om det tidigare tror jag . men det gör så ont i hjärtat och   känner igen mig av den skam känsla  jag har haft i så många år   av att inte vara en bra förälder som kan  fostra sitt barn att bete sig som alla andra och  sunt förnuft hövlighet och  allt . 

Man går i skolan man sköter läxorna man kommer i tid man glömmer inte man vägrar inte   man SKA vara som alla andra NORMALA  ungar och vuxna . 

Men så många gånger som jag har varit FÖRBANNAD på ungen som vägrar  göra som man säger  klä på sig   tvätta sig  göra sina läxor  gå ut till taxin  för nu måste du vara klar för nu kommer taxin  nu måste mamma köra dig  till skolan FÖR DU SKA TILL SKOLAN  som alla andra . 

 Lediga helger    , lugnet  inga måsten  ingen stress  . Får sorg i hjärtat för ungen ringer till sina klass kamrater och INGEN vill vara med han . Jag gråter och tycker så jävla mycket synd  om min ungen  som ingen vill vara med .   Han blir ledsen jag försöker  hitta på något    så han blir glad igen . 

Jag är så förbannad   i flera år på allt som rör allt detta . Blir så ledsen när jag hör i dag när folk utomstående  kommenterar om familjer som fan inte kan fostra sina barn   komma i tid till skolan  gå på skolan som alla andra barn  utan att ha problem  och inte tappa fokus  som kan behärska sig  och göra som alla andra . 

Jag blir så ledsen i hjärtat  att förståelsen är  inte där , för erfarenheten är den största gåvan när det gäller   detta. 

Jag hade inte ork alla gånger när det bara stretade mot  hela jävla tiden . Möten på möten  om min unge för att ungen ställde till det på skolan . Jag sa ju jag ville ha hjälp men  vart fanns hjälpen och lärare som  inte tog problemet på allvar .  det kanske behövdes  utredning  för varfrö ungen gör som den gör . 

Det tog tid innan utredning kom igång . 

Hur mitt hjärta brast och av oro att aldrig med få se ungen min när ungens andre förälder med sitt nya  liv   tog ungen från skolan utan att tala om för lärare eller unge vart dom skulle . Lärare ringer upp mig och frågar om jag visste något . När jag blir  hysteriskt orolig  och ringer sociala  ber om hjälp och gråter hysteriskt och   blir tillsagt att lugna ner sig  och tror inte att den andre föräldern kommer att göra något  sådant . 

Får tillslut  tag på den andre föräldern  och frågar vart dom är på väg som säger att det skall jag inte få veta . Jag talar om att jag vill prata med min unge men säger -nej det får du inte. Men tillslut  så får jag tala med min unge  och   säger till om att ungen min skall inte följa med om den inte vill . Och frågar om den vet vart dom är på väg . Ungen vet inte vart dom är på väg . 

 Detta med att få uppleva en sådan sak  tar på krafter och tillit till  den andre föräldern ..

Nu har jag inte träffat min unge  på över 3 år  för det blev tingsrätts fall och när det var klart så blev beslutet att jag skall få träffa min unge varannan  helg  och  ungen bo hos  sin andre föräldern på heltid .  Det slutade med att  den andre föräldern vägrade lämna  ungen till mig  och jag påminde om tingsrätts beslutet . Den andre föräldern sa bara . Det gäller inte längre . 

Att driva detta vidare har jag ingen ekonomi till så ja här står jag nu  min unge som fyller 20 år  den 17/ 1  2018  är myndig  ja  min inte så länge han bor under den andres föräldern tak . Där finns bara de vuxnas lagar och paragrafer som råder . 

Jag har alltid älskat mina 2 barn kommer alltid att göra det vad som än händer  så kommer jag alltdi att finnas här för dom . 

Det smärtar mitt hjärta att inte få träffa min unge som är en vuxen  nu  som inte heller får träffa sin  syskon heller för  sin regerande förälder . 

JA det smärtar mig så , att inte de får träffa varandra  syskon i mellan.  

SOM FÖRÄLDER TILL BARN MED SÄRSKILDA BEHOV  FÅR VI STÅ UT MED MYCKE SKIT  FRÅN DE  SOM INTE HAR FÖRSTÅELSE 

Som förälder som ser och hör  av andra föräldrar med barn med särskilda behov  som får  kämpa me datt få upp sina barn ur sängen och ut till taxi eller vart dom nu skall men framför allt till skolan är  en fajt många gånger . 

VA rädda om varandra där ute . det finns bara en av er och det är ni  . Kram