Glädje tårar 

Ja i går var jag på möte med min chef och företagshälsans ssk sjuksköterskan   och hur vi skulle lägga upp  min rehabiliterings  jobbande . Så det blev att den 18/4 börjar jag jobba  och det blir 2,5 tim om dagen de schemalagda dagar  jag har  på mitt schema .  Och att jag  blev beordrad  av ssk att jag MÅSTE förmedla till min chef  om det  inte går  bra alltså om jag får för ont igen  för hon vet att jag är duktig  på att säga jomen det går bra fast jag har mer ont än vanligt . Jag brukar väl inte säga  på jobbet att jo nu har jag väldigt ont idag så jag behöver eran hjälp. Nej jag är den som jobbar på i det tysta  och sedan grinar jag när kroppen säger STOPP .... men då har det ju tyvärr redan gått för långt den dagen i alla fall . Men  det vet jag ju fören efteråt .   Jag kan inte förutspå o jag kommer få ont den dagen .. att jag redan har ont på morgonen ja  de känner jag men jag  säger ju inget heller så ingen vet ju . 

Varför klaga  då är det ju ingen lönt att gå till jobbet  tycker jag. Men  i alla fall jag vill verkligen börja jobba igen . 

Efter att mötet var slut  så ringde jag min underbara sambo och fråga vart han var och om han kommer hem innan sista körningen . Han hörde redan då att det var något särskilt ... .jag blev avslöjad  på  min röst . 

JAg var så glad att jag höll på att börja grina  på vägen hem på cykeln  men tänkte skärp dig Maria .  Så när han kom hem blev det  kram och tårar och  glädje  .. Jag ska få börja jobba igen .  Så himla glad jag blev 

/var och är fortfarande glad . 

 Jag har börjat ta min Tradil igen och hoppas på att min mage pallar trycket av dom . Om inte annat så får jag hålla upp ett tag igen . 

Jag önskar er alla  en trevlig fortsatt Fredag . Kram