Idag tisdag så inser jag om en vecka har min sjukskrivning gått ut  den 14/4 då har jag varit sjukskriven  på heltid sedan i Januari   någon gång i mitten av månaden . Så länga har jag aldrig varit sjukskriven någon gång inte för min kropp i alla fall.  Känns konstigt  för jag har  inte varit sjukskriven så många gånger för min höftleds atros   men  det har varit lärorikt på ånga sätt . Kan jag med känna att få ha varit hemma så här länge  inget jag  ska behöva uppleva igen men ändå nyttigt  men jobbigt många gånger . Framför allt  ekonomiskt   för att inte kunna hjälpa till  på samma sätt  , man ska vara frisk för att vara sjuk/ sjukskriven  som en del säger . Lite lustigt i mångas öron . 

Sedan psykiskt  att inte kunna ta sig ut  när det var som jobbigaste med smärtan ja då höll jag mig hemma  mer eller mindre hela dagar så klart  man är hemma  när man har ont som bara den . Man fixar inte att kliva i och ur bilen  att sitta på bilsätet och vilja ändra ställning  med både kropp och ben så har det huggit i leden . 

Och sedan  känna sig ensammast i hela världen utestängd  när internet krånglade  ingen tv inget internett.. ja jag har i grund inga problem att vara ensam men det var en liten kort period som var psykiskt jobbig  det kändes så otroligt ensamt  här hemma  jag grät  många gånger under någon dag  . Känslig blev jag med för lilla minsta och jag brukar fixa  att vara själv  men då blev det så bara . 

Jag har varit  och besökt jobbet  när det har varit  arbetsplats träff och det har varit så jätte kul . Sista gången  då var jag så sprudlande glad när jag åkte dit  så oj vad glad jag var . Jag kände då att jag vill börja jobba  snart igen , det var en bra dag  då . Sedan har det kommit dagar som har varit  lite jobbigt med kroppen och jag har känt  hur ska jag fixa detta ?   Min  kropp är ju inte som den ska .. men vänstra fot  krånglar av  tidigare stukningar genom mitt liv  och de kommer tillbaka  med väldans värk   och svullen hålfot  domningar  i en och samma fot .   Fast det har jag känt länge  av domningarna . Men att fotens utsida  den har kommit mer och mer nu . Fast egentligen har jag haft så här i flera år   sedan min dotter var liten  och när vi bodde i Vännäs  redan då  , eftersom jag har styckat /vrickat mina båda fötter sedan jag var barn . 

Så att se i backspegeln bak i tiden  återkommer  i sina sviter  men så är livet .

Att få börja jobba igen är nog väldigt viktigt för mig just nu och inte bli så insnöad i allt det jobbiga  i att kroppen är gammal och sliten .  Pratade med min pappa  ja ni som inte hänger med så har jag 2 pappor  en fosterpappa som har gått bort  och min biologiska pappa som   har tydligen med  samma å komma som jag  höftleds atros  det fick jag veta för någon dag sedan när han ringde och hörde sig för hur det var med mig och jag berättade . Men det har du aldrig berätta nej det har jag inte för det har aldrig  kommit på tal . Men så visade sig att han är inte bättre själv  hahahaha han har med Atros i båda höfleder som han inte har berättat för mig . Han är lika tjurig som jag eller så är det tvärtom  jag som han  hahaha. 

Han jobbar på som vanligt och  gnetar med sin värk , vi båda två  har mage och övervikt  och tjuriga  med att slita  på  han i skogen  och med sina hundar jagar å så . Jag är ingen jägare men  gillar djur  och gillar att ta i med kroppen . Men nu  är jag begränsad att jobba med kroppen som  jag önskar och vill  eftersom man måste kunna så och gå  normalt utan att det hugger och vankar som en pingvin  i min gång som jag gör . Hade jag varit utan de så hade jag  varit glad . 

Men så är livet i bland   men det bästa med allt är att 

Jag har min underbara sambo och mina barn mitt barnbarn   min släckt   ja hela min släckt och min sambos alla barn med deras barn  ja hela hans  stora släckt  de är helt underbara . 

Det är en stor lycka och skatt  i livet .