Jag och min cykel

Äntligen ledig

JA jag jobbar bara 75% i hemtjänsten men för mig räcker det och blir över som igår då gick jag en delad tur , då började jag kl 07,00 -10,45 -17,45-21,15 Det blev ju lediga timmar mitt på dagen och jag har inga problem med det , är jag bara inställd på att ha en sådan tur så går det bra.

Jag vaknade ca 4,30 på onsdag morgon och gick upp och tog mig värktabletter den räcker några timmar . När jag var hemma så kände jag att jag skulle ta en om gång till med det men det blev aldrig av . Det fick jag känna fler gånger om när jag började mitt arbetspass. Fy för den lede vad det värkte och ja grät på vägen hem . Jag tog när jag jobbade men det tar ju säkert en timme innan den börja värka i normala fall ja kanske en halvtimme . Men när jag är i gång redan och jobbar är det som den inte tar överhuvudtaget. Jag smörjde in ena benet med tigerbalsam , vist jag har sovit men värken finns där kvar i dag med.

Snart ska jag få träffa läkaren för att jag vill nu göra en ATROS operation för det kommer INTE att bli bättre . Jag är rädd att jag kommer eller att det har börjat bli atros i det andra benet för jag belastar det friska så att säga. Det är ju så att när man har ett fel i kroppen så är det hela kroppen som jobbar på för att kompensera det som inte funkar som normalt .

Jo jag känner mig 100 år när det blir så där . Lite illa när mina vårdtagare frågar om jag har ont för jag går så illa , Jo jag har lite mer ont men jag är här och jobbar så det ska gå bra i alla fall.

Och sedan gråter jag när jag sitter i bilen .

Nu har det varit en längre period som det har varit mera ont igen det tar på orken i det dagliga livet med . Baka städa laga mat , tappar så mycket som är så vardagligt .

Under detta år så har det hänt lite extra . Pappa Mats gick bort och mamma Laila gick bort Farbror Stig har gått bort inom loppet av ett 6 månader .

Att bearbeta en sorg av en nära anhörig är ju så olika för var och en . Jag måste ju vara bra nog udda tycker jag själv . Jag har länge bearbetat pappa Mats bort gång jag påbörjade redan när han levde . För han har alltid funnits där för mig han har varit båda föräldrarna mamma och pappa .

Jag har tänkt jätte mycket och framför allt när jag blev singel och hade mina mörka dagar och stunder då tänkte jag väldigt mycket på den dagen då pappa skulle gå bort . Hur jag skulle klara mig utan han .

När jag träffade min nuvarande sambo och förhoppningsvis min blivande make i framtiden ( hoppas jag och vill ) :D Men när jag träffade han och fick och får fortfarande lika mycket kärlek och omsorg så går ju livet mycket bättre och enklare . Men även så när pappa blev sjuk förra sommaren och blev inlagd på sjukhuset så började jag igen att bearbeta på att pappa kommer inte att leva så länge till . Jag förberedde mig själv . Låter ju hur knäppt som helst men sådan är jag , knäpp .

Jag tänker och funderar i många saker . Jag kan inte förutse / förutspå saker och ting . För den gåvan har jag inte . Jo ibland så händer det saker som jag inte kan förklara .

Men den dagen pappa gick bort så kände jag att nu har han kommit till ett bättre ställe i alla fall och slipper lida mer . Och det är det som är viktigt för mig . Sedan att jag har träffat han igen i dröm som jag och pappa hade pratat om för många år sedan medan vi pratade om döden och så . För så gjorde även jag och farmor och hon besökte mig några gånger med.

Att var och en mister sina nära och kära en gång i livet är en helt naturlig inslag när vi föds . Vare sig vi vill eller inte .

Sedan jag träffade min älskade sambo så har det kommit upp i mitt sinne och påminner mig om den dagen kommer även för mig att mista en nära som man älskar så oerhört mycket. Livets gång men det är ett hårt slag för en som står närmast så klart.

Men dom glada fina minnen som vi ska plocka fram och minnas våra kära som gått vidare ska vi göra . Men stunder och tider när man längtar efter dom blir jobbiga och mörka i bland och sorgen efter dom kan ta olika tid.

Att få minnas och längta efter dom och sörja måste var och en få göra i sin egna takt och lika så återkomma i sitt sörjande , vi som är vid sidan om måste finnas till . Man behöver inte säga så mycket bara man finns där i tanken .