det är en underlig tanke men jag har tänkte den i alla fall . Ni vet ens jag å då menar jag dig ni du som läser i mitt fall jag själv då . Tänkte på att jag är jag och ingen annan , men så tänkte jag - Undrar hur en annan person ser på mig ? Undrar hur jag själv skulle se på mig om jag kunde se från den andres och genom den andres ögon men av mig själv på mig själv?
Ja jag vet väldigt konstiga tankar och funderingar , kanske så där knäppa som idiot förklaring varning .
Men tänk er själva .... Att just du Lisa eller Pelle är just ni /du . och att ni inte blev någon annan .
Jag brukar tänkta och tänker och påminner mig själv i mellan varven att just jag lilla Maria från Hällnäs har fått uppleva detta vad det nu må vara . Att just JAG är jag och får uppleva detta .
Men mitt i alltet så flyger jag i väg på ett moln i skyn i mina tankar och funderingar om livets konstigheter.
Att lilla Maria får vara med om detta , ja det är inte ovanligt att jag kan tänka mig sådant mitt i en vanlig grå vardag .
När solen skiner med sin fulla glans så lever vi .
När solen skiner med sin fulla glans mitt i livet
När livet skiner med sin fulla glans så glöder solen
Men från mina udda tankar nu till dagens underbara väder
Jag blir ju så där sprudlande glad när solen skiner och när man ser hur den klättrar högre upp på himlen .
Ja man blir så glad när solen skiner så . Det rent spritter i kroppen på mig .
Och så var jag hos en bekant som hade bara vänt på sina 2 kaffe koppar och ställt värmeljus i de . Hur lysande var inte det . Hur läckert som helst tycker jag .
Så när jag kom hem idag så hade jag fått post och svar från rönken som jag hade gjort i onsdags
blev både glad men ändå ledsen på samma gång . Svart på vitt och ett svar som jag har väntat på och krävt att få veta . Men att jag själv ska inse hur allvarligt det är med min höftkula som är trasig och är behov av ett byte . Detta skrämmer mig väldigt mycket men mitt i alltet så vill jag kunna leva som jag har gjort innan det hände för mer än 10 år sedan kanske det är nu 15 år sedan . Tiden går så fort så man tappar räkningen på tid och rum . Men jag vill ju verkligen kunna gå igen NORMALT för det gör jag inte nu , plus slippa värken som jag har 24 timmar om dygnet mer eller mindre på ett eller annat sätt .
Så nu har jag svart på vitt för min egna del för jag behöver inse fakta att jag kommer aldrig att bli bra och slippa värken så länge jag kommer att ha den trasiga kropps delen kvar . Att gå och halta jämt och ständigt är inte kul det sliter på hela kroppen både fysiskt och psykiskt .
Så jag kommer att skriva och kontakta min läkare om en operation . Både skrämmande och spännande på samma gång .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar