En artikel
En artikel från Kommunal arbetarna som jag tycker passar bra in i mitt liv just nu om jag bortser dålig hörsel och syn.
Men att få uppleva samma problematik för många våra äldre ja egentligen inte bara äldre utan alla med värk på olika sätt .
http://www.ka.se/aldredrakten-blir-som-en-tidsmaskin
Detta reportage var så bra jag berättade detta för min chef och tyckte det vore väldigt bra för alla i hela vårt avlånga land att få prova på detta som dessa har fått möjlighet att få göra .
Att få känna på hur det är att gå omkring med stel kropp och ja vi som är då TJOCKA FETA ÖVERVIKTIGA vet redan hur det är att släpa på för mycket vikt . JA nu skrev jag en massa hemska glop ord : Men rak på sak som många andra häver ut sig runt omkring oss som lever just i detta.
Jag är en av dom som är FET TJOCK ÖVERVIKTIG jag vet hur de tär att gå med en kropp som är tung . Men jag har inte haft problem med det förrän jag fick Atros i min höftled pgr av ett fall och satte mig illa på min högra höft och DÄR uppkom min skada till höftleds Atros .
Innan dess var jag en alert människa som var ute på promenad mer eller mindre varje dag . Jag var ute i skogen och gick traskade på och jag älskade att vara ute i skogen ( tills mina gamla koleger började prata om björnen men det är en annan historia ).
Men efter mitt fall på isen och smärtan som kom blev det allt mer sällan plus jag tappade orken efter jobbet . Jag tog mig inte alls tid att promenera och de få gångerna så fick jag mindre smärta i ljumsken som jag då inte visste vad det berodde på .
Men vi köpte hus och jag köpte skidor och stakade iväg och det gick bra . Det kändes ju naturligt vis i ljumsken när jag var ute på gården och skottade snö . Men jag lärde mig att ta pö om pö.
Jag tog sparken och åkte iväg och våra katter ville följa med på promenad
Men ibland så blev de så trötta så de la sig ner och vilade i skuggan det blev varmt i vårsolen
Väl hemma så var de tacksamma de fick ligga i skuggan och pusta ut . JA det var för härliga våra katter i
Kålaboda dör vi bodde en gång i tiden . Där gick jag ut på morgonen det första jag gjorde när det hade snöat eller snöade och skotta och det sista jag gjorde innan jag la mig . först ut sist in .
Men jag höll i gågn fast jag var FET men jag hade inte lika ont som jag har idag .
Det kom en tid när jag flyttade hit till Robertsfors när jag hade en period med mera smärta och Innan jag visste om att jag hade höftleds ATROS då mina lårmuskler var så inflammerade . Att gå i ca 1 decimeter snö var tillräckligt för att det var rent ett hel.... ete att gå . Allt motstånd som kom åt mina fötter och jag var tvungen att gå fram jag hade ingen ork eller förmåga pgr av smärta i låren att lyfta benen när jag gick .
Så när våren kom och snö fösvinner blev det alltid bättre . Inget motstånd för mina ben .
Den dag jag började att cykla på jobbet var som en chock för hela min kropp .. Stel som ett järnspett ont varje liten sten som jag råkade köra över med däcken gjorde ont i hela mig . Jag hade typ mist min balans när jag skulle vända mig om för att titta bakåt medan jag cyklade .
Jag tränade upp mig den sommaren och jag är väldigt glad för det . Cyklade både hemma och på jobbet.
Hösten kom och så länge det var barmark och ingen halka så gick det hur bra som helst . MEN när halkan slog till var det som att knäppa av strömbrytaren för min kropp . Stel som en pinne värken slog till så klart det var av stelheten som värken kom som brev på posten .
Men som idag så känns det att mina muskler är inte som de borde vara och det gör då att jag går så illa som våra vårdtagare stappligt och skakigt .
Men som sagt det kommer bättre dag med och mina muskler funkar bättre och jag orkar mera normalt .
En vacker morgon vy från Kålaboda innan jag åkte till jobbet.
Men det är nu många år sedan jag bodde där .
Kram du starka kvinna
SvaraRaderaKram kram från systeryster
Kram i massor tillbaka yster syster <3 <3 <3
Radera